some sunny day baby

okej här sitter jag och dricker lakrits fast tee och låter det pyra lite i hjärteroten för vaknade och var sådär alldels lusciously svettig imorse. ni vet, när solen ligger på fönstret och täcket har för länge sedan blivit outhärdligt men det vet man inte för man sover och när man vaknar står håret åt alla håll och nyllet är rött och ja ungefär, ni vet, såsom alla glorious moviestars ser ut när de vaknar. men hörrni lyssna här, vill ni veta om jag sprang upp arg som ett bi och skrek på värmen och ett varmt rum och satans element och jahhblahabla? kan jag tala om för er att jag inte gjorde. jag juuublade! såg termometern på solsidan pricka in 13,5 och då liksom, tändes hopp som jag inte trodde fanns.

det börjar närmar sig till att vakna sådär varje morgon. varmare tider! prisa hertigen älskling.

för övrigt så är sommarens andra eller ska vi säga första resa bokad, häromdagen med froiboi, efter lite men och några om och är saken spikad och given och NU om något kurrar det magen. i'm going to the land of oliver wood darling, lyssna på det bara.

ojjojj så kändes det ja när man tryckte på on

börjar man plugga börjar man dricka kaffe igen.
visar det sig.
även fast det är ljust ute och kanske oavsett vad. hjärnan har börjat spinna som en liten elak fast ändå snäll motor där inne och är det bara jag eller ska man berömma sig själv om man orkar läsa om ontologi i två timmar? är det lite eller mycket? jag minns inte. bara att varningssignalerna blinkar lite som när man läste läxor, när man nu gjorde det, och den där grejen att man alltid hittade tusen andra saker som kändes skojigare att göra. mina vänner. jag kan tala om för er att det är precis likadant nu. även om jag tillochmed VALT det här själv. häerregud. när ska man lära sig att bli lite disciplinerad.

så imorrn, kanske för att maximalt kunna kalla mig pluggis. ska jag gå ner till bibblan och läsa. läsa och anteckna mer för hand och låta det ta tid och kanske ta med mig ett äpple. om man får äta i biblioteket. för det är så mycket som ska läsas och så mycket som ska diskuteras men ingen diskuterar är det för att alla läser?

kanske är det så. jieesss. och jag blir nervös över körpanelerna till i sommar det ser faen svårt. ut. så de. så.

och kalla fötterna ba: dansa för mig!

insåg det lilla krångliga i att rivstarta med plugg på 150%, nja sådär tänkte jag, och nu blir det turer med csn och fram och tillbaka. hela alltet kommer väl antagligen ge magsåg, kanske är jag inte en sån där väldigt väldigt aktiv människa after all.

kopp te i solen en sväng längs gränder till stränder, mer min stil känner jag.
jobba lite. småsnacka lite.

inte sitta framför datorn och försöka figurera ut hur man egentligen gör, herregud, är det nu det är dags att bli aktiv?

mamma.

congratis grats

jag tycker vi säger grattis till två personer idag!

det första till mig själv för att det är veckojubileum av magont idag. hurray! längsta tid för att hålla i sig hittills.

det andra grattis går till...tessa! som helt enkelt nailed it med sin bloggkommentar. fyfan, precious people, ÄR det verkligen så illa?

"Brukar du komma i tid: Alla gånger.. Förutom när jag ska möta Emelie för jag vet att hon alltid kommer senare än mig hur sen jag än är!"

emellanåt blir det för mycket chimes

snuvar och har mig (mhaa) och känner mig sådär idag alltså. lite som överkokad gröt från micron,
som en gran utan barr eller kanske en slagborr som går hem för dagen. eller börjar för året. lite ringrostig lite störig och mest av allt huvudvärksframkallande.

och ute är det snö igen.

men snart är det vår. å varmt. säger de.

kors i taket sa vi och kryssade med tummarna

kände snuvan ligga i bakhåll lite i morse samt huvudvärken som redan var där och som toppen på mr kebne kajse kom broder hem och snorade och tjöt.
som min mor gjort de senaste dagarna.
som min pojk gjort de senaste dagarna.

jag inväntar alltså därmed minuterna timmarna eller kanske sekunderna tills förkylning ska överrösa mig, givetvis med skyhögans mycket mer feber än alla andra får, någon har bestämt att det är så jag funkar. osv.

men HÖR nu och HÄPNA jag trotsar skiten. tog mig en sväng till gubbgymmet runt hörnet och svängde fläsket, kom tillbaka och förkylning måste blitt rädd och sprungit iväg. cuse i feel it no more!!

fortfarande en tjuga though på att jag kommer sitta med söndersnyten näsa och blöta ögon på jobbutbildningen.

alex kidd in miracle world

vaknar och så det står åt alla håll och det gör det ju i och för sig alltid men idag på ett litet annorlunda sätt, vad hände tänkte jag, kan nästan kalla mig pojken med guldraken men det gör jag inte.

kallar mig emm och hör sen för så här har jag ju nästan haft förut bara inte riktigt lika kort och inte så mycket att vira fingrarna i som det senaste halvåret.

men å andra sidan så är det sällan man känner sig som rapunzel.

nu är jag mer alex kid men hörrni alltså, kan verkligen leva med det. hur kan man inte? för gud vet att har man inte spelat alex kidd har man aldrig funnits.

farewell loved ones

och efter ett spontant men nödvändigt samtal blir det till att säga hejdå, som till ett par vänner som man lyckas växa sig nära, ni vet, under det gångna halvåret man spenderat till sammand. åh! det kändes som vi träffades igår! vill man säga och så kramas man lite, snyftar och tittar på de en sista gång. men allt är inte guld som glimmar och speciellt inte efter ett tag så nu får det bli som det blir.

och det behövs. även om det gör ont i hårrötterna.

the catch and the hooks and sometimes the cleek

dricker morgonkaffe, kollar nyhetsmorgon och fattar inte nya facebook.

skulle kunna va en quote av navid eller kanske movits men är istället en definition av mig.
herre, skulle kunna börja knyppla snart också.

just don't make it a habbit!

jag känner mig som någon slags femtioplussare när jag inser att jag drack kaffe för sent igår. eller var det rent allmänt bara för att jag drack kaffe? dunno men hur som helst ledde det till att jag kom hem vid tolv tiden från obama och sedan låg och viftade på fötterna i två timmar. klarvaken.

anna skipper skulle väl vänt sig i någon slags potentiell grav om hon sedan visste hur jag tillslut smög mig upp med knorrande mage och mötte the glowing fridge i ett mörkt kök. gud jag kände mig som en syndare.

nåväl. det funkade mer eller mindre för somnade måste jag gjort.
men det var sömn och inte sömn om ni förstår och där man vaknar på samma sätt som man somnar.

nu tvätt. om 33.

yeasayer plus frukost

förstår inte grejen vart alla (maddafakkin) SMULOR kommer ifrån när man gör frukost. eller lunch, kanske mellanmål. ja ni vet.

jag förstår det inte.
de bara ligger där och tittar man närmare är det inte bara bröd och flingsmulor utan även någon havregrynssmula oavsett om man åt gröt eller inte och där ligger en bit av en banan, kanske ett äggskal och en liten kvist från teet.

det hela utgör en otrolig mängd smulor mer eller mindre utspritt OCH HERREGUD vad kommer de ifrån? egentligen. de bara ÄR där. varje gång.
stop following me will jag säga, om jag känner mig paranoid, men istället blänger jag bara småtjurigt och dödar de med disktrasan. hahahaaa you are dead (maddafukkers). men vet att det kommer komma. tillbaka. senare idag. det är inte jag som vunnit.

smulfanen.

har ni sett hur det snöar förresten? it better not on våffeldagen sen. it better not!

jag vet PRECIS vad jag skulle kunna skriva, förresten!

och jag skulle kunna lägga upp bilder också, minsann.
förstår ni? det är liksom den nionde mars idag. då är det ett år sedan hela turbulensen satte igång för real. när den där kalassnurran som skickats i nyllet på pojken 9 månader tidigare tog sats och flög in i båda två på samma gång for real och så blev det som det blev och sedan två dagar efter började jag på teknik.

så det var också ett år sedan.

HERREGUD TIDEN GÅR SÅ SNABBT JAG DÖÖÖR LITE SNART TOG VI STUDENTEN SÄGER VI OCH SÅ VISAR DET SIG ATT VI ÄR NÄRMARE PENSIONEN ÄN STUDENTEN. som de säger på den där habblarns reklamen! åh.

some sunny day baby

jag vet inte riktigt vad jag har att skriva just nu riktigt. jag skulle kunna skriva typ att idag ska jag ta en promenad, åt banangröt till frukost och måstemåste börja öva hela hela veckan på saker jag inte övat år och dar på. att det kanske är synd om mina grannar just därför.

jag skulle kunna skriva att jag och frojken blev knådade av ett par thailändska fötter i helgen fast det är ju inte riktigt sant, det var nog ett par östermalmska axelssonsutbildade händer (kanske) men att knådad, det blev man.

sedan skulle jag kunna säga att det ligger två gott och blandat påsar brevid mig men att de inte är mina.
och det är nionde mars och min ekonomi har dalat åt skogen men om två veckor börjar jag plugga igen.

och så skulle vi kunna säga massor av annat fast det känns lite oväsentligt. typ som det här.
att jag ofta skriver .ocm istället för .com

tjabbel om babbel om små dorkighet

när jag ändå sitter och googlar klassisk sång repertoarer (herregud) och tar en tjittjattreminder med fia om gamla stycken vi en gång skrålade kan jag passa på att nämna ytterligare en låt som bannemej (å tannemej) skickar feta rysningar längs hela the and only spajn of mine. jag pratar om tourdion. visserligen i midi, dök den upp nu.
men det säger väl en hel del.

gud den låten. i manskör. haha what sort of geek am I, men seriously här, det är bara sååå (BETONA) bra.

robert plant & alison krauss - gone gone gone (moved on)

hahahooo jag förstår inte hur den kan vara så bra. låten.
så jag måste nämna den. för duon är så exemplarisk.
varför jag inte gör det förrän nu?

jag vet inte! vissa karameller måste man suga på länge.

att båda två sedan är fanTASTISKA musiker (som di leva skulle sagt det) är bara ett ytterligare mind blowat russin i kakan som man slukar. och äter gång på gång på gång. och tänker att man kanske skulle börjat spela fiol i alla fall.

eller kanske inte.

nåja. visserligen förstår jag om ni inte vet vem krauss är. sådant vet man kanske bara om man går i sina fars fotspår, om pappan är min dvs, men robert plant. hallå. det vet väl alla.
wikipedia! om inte annat. pusspuss. lyssna lite till på hela raising sand skivan. mjaou. som sagt. karamellen.

fjärde som i mars som i vår i kalendern

insåg att jag måste bestämma mig för ett låtval snart och det går sådär.
det finns så många...låtar.
tydligen

heeheh.

gör de ba

och hur ljusnan frös fast tinade allt annat

nu är jag hemma i civilisationen igen. måste sägas att det faktiskt känns lite oskönt.
dels för att det var a blast every day in hälsingland. vi susade ner för backarna, hade papppåsar på huvudet och hörde hakkenbergenvrålen eka som om det inte fanns någon morgondag. men också för att jag och mina vadmuskler inte är så synkade just nu.

welliwell.

det finns ju positiva saker med att återvända också. man kan till och med nästan säga att jag återvände som en ny människa. det måste varit den järvsöiska luften som drog genom landet. men go me nu är jag i alla fall inte sysslolös fram till september om allt fungerar som det ska.

plus att jag plötsligt är blivande med umeå universitet.

va säger jag.
hur gick det här till.

jag måste fattat tycke för det där norrländska.