och hur ljusnan frös fast tinade allt annat

nu är jag hemma i civilisationen igen. måste sägas att det faktiskt känns lite oskönt.
dels för att det var a blast every day in hälsingland. vi susade ner för backarna, hade papppåsar på huvudet och hörde hakkenbergenvrålen eka som om det inte fanns någon morgondag. men också för att jag och mina vadmuskler inte är så synkade just nu.

welliwell.

det finns ju positiva saker med att återvända också. man kan till och med nästan säga att jag återvände som en ny människa. det måste varit den järvsöiska luften som drog genom landet. men go me nu är jag i alla fall inte sysslolös fram till september om allt fungerar som det ska.

plus att jag plötsligt är blivande med umeå universitet.

va säger jag.
hur gick det här till.

jag måste fattat tycke för det där norrländska.