joupulle joutunut

vi har någon sorts salladsburk i kylskåpet som är så förbannat svår att få upp. helt sanslöst. man trycker den mot magen och bänder naglarna under locket och grymtar och stönar tills man håller på å få framfall och ändå rör den sig inte.

drömde förresten att jag fått jobb och blev så glad att jag bokstavligen hoppade jämfota på min hjärna. vaknade som vanligt och tröck på snooze en gång till. idag också.

Sagan om Vegore

men som allt så visar det sig

och som toppen på strösslet tänkte jag skylla på att jag fick en släng av vinterkräk (igen) till af för mitt lilla plötsliga försvinnande.
tji mig.

under kvällen kaskadkräktes jag givetvis några konstverk bara för att. vad är grejen tänker jag? men blåbär ger verkligen en edge till det hela må jag säga. som en modern tavla av en omodern gubbe i en porslinskål som luktar avlopp. dooo youuu feel it huuh.

nåja. den slängen var en snabb släng. pappa trodde jag var med barn. sara med flunsan. sara var med flunsan, nämligen. no offence mot barn, men jag får hellre en snabb släng mot flunsan än en snabb släng av barn. om ni förstår.

zäätan, flera och gära på rad

emelie var trött imorse.
det märkte de nog hos de på af också. eller, inte märkte. beroende på hur man ser det.

dagen och uppståndelsen och sånt där som händer ibland

idag har jag boundat med folk från södertälje och stockholms alla hörn. sedan fick jag guds välsignelse på tåget. det var en otroligt läskig upplevelse.
ni ska få höra historien om ni vill.

såhär var det.
jag satt alldeles lugnt och stillsamt ihopkrupen på ett tågsäte. pratandes lite sådär lagom högt och snabbt och hest och ättrigt, som jag kan prata i nallen, men inte mer uppseendeväckande än att det egentligen noteras.
när plötsligt hör jag det.

skriket.

det fasansfulla vrålet. som upprepas gång på gång.
- sluta upp med det där!
- sluta!
- sluta nu jag orkar inte mer!
- jaaag ooorkaar inte meeer!!!!!
-...SLUUUTAA!

till min förskräckelse upptäcker jag efter ett tag av det är mig kärringen några säten bort tjuter åt. jag frågar damen om hon ville nåtgot och hon skriker att jaaa, nu får du minsann sluta upp med det där.
vilket jag förvirrat snäser, jag vet, nu kom adhdgenen i mig fram, att hon förtusan kan säga till trevligt, men lägger på telefonen. viskandes.

sekunden efter kommer två tjejer och sätter sig i sätet framför tanten. det här blir bra tänker jag. ena tjejen pratar i..tamtada en mobil!
det är ungefär här man förstår att kvinnan inte har alla bestick i lådan. för hon nästan omfamnar tjejen medan hon ropar:
- flickorflickorflickor! får jag åka till rotebro?
-..??
- flickor! får jag åka till rotebro? får jag åka hem!!

brudarna är ganska förvirrade de med. men förstår efter lite gapande att de borde lägga på luren. det hela är mycket lustigt.

när tanten går av ger hon guds välsignelse till tjejerna. säger att alla är inte lika bra som ni. ni är snälla flickor. alla tar inte åt sig med ett leende. vissa hatar mig för ingen anledning.

jag känner mig genast ganska träffad och sjunker ner i stolen. litelite djupare.
och så går kvinnfan mot mig.
jag stirrar blint på det blåa sätet. rakt fram. nu går det snart utför, tänker jag.
tåget saktar in. kvinnan också. där jag sitter. och så står hon där.
- och gud välsigne dig också, säger hon.
sedan blir det tyst. hon står kvar. jag sitter kvar. det är jättetyst.
tågdörrarna öppnas.
-...och mig med, muttrar hon och går av.

ingen vet riktigt vad vi ska säga på tåget sedan. men jag vet en sak. och det var att kvinnan ljög. för inte fan gick hon av i rotebro inte.

hon gick av i norrviken.

Blev påmind

Glömt det där förbannade med måndagsmornar i januari.

06.40

vaknar upp med last christmas på huvudet.

ähmen fyfan pojkar och flickor!

alltså jag ryser. (glöm nu förfasen inte å trycka hdformat)

men inte lika nervös som marjorie!

hoho så för att man inte ska vara så nervös för grönan auditionen (de sa så!) på måndag så måste det givetvis komma upp andra grejjer att vara nervös inför. typ att åka någonstans vid något hus i havet imorrn och försöka visa att jag är lekfull och ansvarstagande? kanske. jag vet faktiskt inte riktigt vad det är jag ska säga. äta lite bullar kanske.

efter vägbeskrivningen är jag däremot bombsäker på att det kommer se ut lite som i oakwood, möjligtvis nästan oakhill, och jag månne cruisar dit i en grön ulver airstream. fast det skulle ju nästan vara för bra för att va sant.

ps. jag skulle överleva i en lassiter v16 appolyon också. fast då måste det vara sommar.

anekdot och sen godnatt

det slog mig att man för första gången på fem år ser min merparten av min hårfärg såsom gubben på molnet skapade den.

jadu säg det

och så råkade jag hinta lite om idén och fick den krossad på två röda för vem tror på mig egentligen. och vad ska jag dit bort och göra. och ingen metropol där inte.
och det är nog bäst att stanna hemma.
och sedan det dåliga samvetet av en underläpp och "att jag inte svarar som du vill" och förvirrelsen av att inte veta vad man svarar på det. ett uppmuntrande mot min totala oförmåga att inte kunna göra någonting rätt eller ett uppmuntrande mot att aldrig sluta ifrågasätta?

så det hela kändes med ens ganska jobbigt som det ofta brukar resultera i men tja hörrni, vad ska man med sparkar i baken till, egentligen.

funderingar osv och det här med förvirrningen som hör till

jag var lite seriös och tog steget till att, hör å häpna, skicka efter en katalog. kanske är det ett steg mot att skita i australien i vinter och flytta till gotland ett år i alla fall. om det nu ens finns en chans att jag kommer in. jag har ju inte sysslat med det på tre år. eller nästan fyra, nu.

fast kollar du också stavning på staden?

idag är det den tjugonde januari och usa får en ny president. skål på det men antagligen är allt som vanligt lite mer överblåst å draget i kanterna. jag vill såklart tro på obamarama men kan inte för allt i världen förstå hur en människa som är vid sina sinnens fulla bruk på fullständigt allvar VILL sätta sig i den maktpositionen. snacka om att man måste tro på sin sak. nåja heja heja världen yadda yada. vi får väl se hur det går det här.

för övrigt, så har jag ju sagt att jag inte ska dricka kaffe mer. ni vet som de säger - "sluta". inget svårt val så om man aldrig började (nåja mer eller mindre), men nu fick jag såna CRAAAAVIIINGS (!!!!!!) att jag tog en kopp. i piasecznokoppen. och det känns.. bra.
kanske är det för att jag gick upp en sån hederlig tid som klockan nio. att det är fryktansvärt mörkt å grått ute idag och att bror har snott gta in till sig, främst det senare, att det helt enkelt behövs. TROTS att jag hör nu och häpna, blivit en riktigt in i märgen god damn tedrickare. det trodde man inte för ett år sedan.

fast det gör man ju inte

emm känner för att lägga sig ner ett tag å ge upp.

fredag säger HEJ

har jag några datorkunniga vänner här? alltså såna som faktiskt KAN saker om router och ipadresser och dns och det lilla jäkliga faktum att det står "ingen gateway" eller liknande när jag ska gå in på internet på min gamla skrothög? eftersom surfa (används det ordet fortfarande?) är det enda kräket duger till känns det här lite meningslöst. nåja.

idag hade jag tänkt vara produktiv. idag igen alltså. så produktiv det nu går att vara.
jag tänkte ta en liten fin powernap, nej, walk, nu såhär runt halv tolv. sedan städa mitt rum.
sedan titta lite mer jobb.
sedan hinna med gta.

det sista är viktigast.
pusshej.

oh pretty sweet and glory here i am

fast det är inte så jag slutar tar tag i saker, ska ni veta. jag bättrar på karman istället.
idag satte jag till exempel in pengar på kontot så jag kan betala dansen (HAHA hörde ni jag ska tampas mot klumpigheten än en gång) och mina skulder/skyldigheter något sånt till fredd, vilket låter som något helt annat än vad det egentligen är, och snart ska jag gå och handla åt pappa som jag smittat ner (DÅLIG KARMA DÅLIG KARMA) men utjämnande karma att gå och handla för honom? borde vara.

sedan vet ni, vet ni vad jag gjorde? jag plockade upp en tom godispåse från marken som låg utanför dörrn. egentligen borde alla maginfluensa och rädslan för bakterierna skrika neej neej åt mig just i det tillfället, och det gjorde de. men jag vände, tänkte på moder jord, och tog upp det lilla illdådet som någon slängt bort.

ser ni, är inte det något bra? jag tar inte bara ansvar för mig själv utan även för andra. oh yes ma'm.

och så karman av att ta tag i saker

och så gick hon till arbetsförmedlingen i alla fall. innan hon han läsa om australiensisk fiskmat och snorkling lite här och var, kusin, jag tvekar inte, men nu hann jag dit i alla fall.
och ångrar det.

antagligen kan jag klara mig mycket bättre på egen hand än en tjurig pmsgubbe som förminskar mig till en skrumpligt pytterussin längst ner i kartongen. "jaha du, betyg och intyg har du väl antagligen inte med dig..." och "du har väl inte fyllt i informationen än heller"..och jo gubbjävel, jo ville jag skrika i örat på honom och slänga hans fula tangentbord i väggen, det har jag. alla är inte inkompetenta svin bara för att vi går hit. och han skulle titta på mig och dölja sin ångest över att han blev kvar på det där jobbet han än gång fick, i alla fall.
men så gjorde jag givetvis inte utan svarade glatt att jag minsann hade allt med mig och gubbfan rörde inte ens på smilbanden och muttrade något om utbildning.
vilket jag inte ens behöver kommentera. om jag vill jobba nu är det min ensak.

det är helt sinnes hur trött man blir på alla dessa vuxna där ute. jag trodde inte de var så många där ute. och så korkade allihop. är de det här man ska stå ut med tills pensionen nu? då man blir en själv.

ja ja. sen ringde biblioteket fast som hamnade hos min mor och nu har jag en bok på 250 kronor och ersätta, ANNARS ANNARS, och tufft för någon med ingen ekonomi. flyg å far säger jag, fast. det var ju mitt fel. antar att det är karman av att ta tag i saker.

välkommen fast vecka 3

hej på er,
nu är det måndag igen och en måndag som säger andra måndagen på det här året. och andra veckan som det skulle bli någonting av. haha. skrattar jag.
för som ni vet slog ju ödet in förre söndagen, eller ska vi säga bacillerna och man blev sjuk och nu aldrig frisk. nej precis. hostar och snuvar fortfarande som en dåre och antagligen kommer jag råka ut för pinsam panikkruppneverending-hosta när jag går utanför dörren. men den här måndagen, är det smällar jag för ta. hepp! ser ni! lite beslutsamhet.

så idag borde jag i alla fall, med en veckas uppskjutning, gå till arbetsförmedlingen. trots att jag inte vet ett enda gott de gjort en människa som gått dit, så kanske de kan bevisa mig motsatsen.
vi får se om jag går dit i dag.
för jag måste också tvätta.
städa.
dricka te.
och spela gta, så hörni, jag har inte all tid i världen faktiskt.

men också

saker jag inte saknar med den gamla bloggen:
- det ytterst pinsamma exploaterandet av en sjuttonårig hjärna.
- att jag stavade arcade fire arcard fire.
- bloggen i allmänhet

sentimentalitet och hur den blir av elektroder

jag vaknar alldeles för sent, går upp, dricker lite honungste och checkar det vanliga. kulturdelen dn, framsidan på a-delen, sprättar upp brevet om din tekniks slut (ÅH! jag blev uppriktigt ledsen. mina gamla homeboys.)och kör igång laptopen. som visserligen är pappas, men den är åtminstone snabbare än min. not a good sign, really. jag väntar på att ta tempen så jag kan smsa min vän sara den rara och tala om hur jag mår. nå. intressant so far.
mer eller mindre.

så går jag in på min gamla, old fashion beloved blogg, för en gång skull. den finns kvar. nästan lika välbevarad som när jag lämnade den till och med. med röd text mot vit bakgrund och länkfält till höger och vänster. och den lilla bilden som skymtar min fot. så slår det mig, som jag aldrig trodde skulle slå mig, att det finns faktiskt saker jag saknar med den där hemskt förträffligt krångla skitloggen.
det är det här:
- den lilla kalendern i högerspalten. den var helt fenomenal! hur får man en sån nu?
- den reggade det mest lästa inläggen. i alla fall ett tag. har jag för mig.
- den skrev inte datum! den skrev "oc31obeWed, 31 Jan 2007 19:37:10 +0000, 05, 2007" åh minns ni det vänner?
- arkivet från januari 2007 till februari 2008 såklart. oj ett så väldokumenterat skede! min bloggtopp! kanske. eller kanske inte. det var nog rätt fånigt egentligen. men vilken dokumentation sen då.
- och så självklart det första inlägget. som inte var skrivit av mig men som talade så mycket för hela alltet.

nå. nu har jag blivit lite fånigt bloggsentimental. kanske man ska gå in på lunarstorm och kika där också. om jag nu finns kvar. det var länge sen de påminde mig via sms nu.

en natthälsning fast med twisten i magen

finns också en enda enkel anledning till att inte sitta uppe till tjugo över två när man egentligen borde vara long gone asleep.
allt man har sprungit ifrån tenderar att runda det senaste hörnet så man blir alldeles andfådd igen.

seså. fick vi med en klyscha innan sovdags också! nattpusshej.

mjaou

saker som får mig och mr 360 att kurra som små katter:

mafia II. hösten 2009.
kurrkurrrkurrrkurr.

grejen med överförbrukning

idag är femte dagen som sjuk och 9onde dagen på mitt nya liv, och den veckan som skulle bli en nystart. vi säger såhär, det gick..sådär. (ett rim)
jag har snart förbrukat ett helt multipack med euroshopper pappersnäsdukar. alltså. det är typ 15x10 näsdukar eller något sånt. helt sjukt. jag kämpar mot febern, med min vän ipren, och ibland tror jag att jag lyckas när den givetvis utan förvarning, stiger mig åt huvudet igen.
men idag är alltså femte dagen. och då tycker jag att det liksom borde så att säga ge sig.

fast vet ni vad det finns faktiskt saker som är bra med att vara sjuk. skulle jag fortfarande gå i skolan, åh minns ni känslan, så skulle jag ju givetvis säga att man slapp den.
min anledning nu är tusen gånger bättre.

gta. pusspusspuss.

det här med vad man säger och vad man verkligen gör

på måndag börjar min nyttighet har jag deklarerat för mig och själv och för andra. sedan snöt jag mig och hittade en gräddtårta i kylskåpet. what a pity, om den inte går åt, så att säga.

hej igen

emelie som är förkyld lyssnar på josé och hade ingen tanke på att blogga men så började hon göra det i alla fall. tydligen.

och det har blivit nytt år nu igen. det har varit jul. det har blivit kallt. det har varit upp och ner.

jag har drömt att jag simmar i flera dagar och hamnat i polen samt blivit inlåst i en liten liten träkista utan för väsby centrum.
vet inte vad det betyder.