29 juli

igår var vi ute lite, tjejerna och jag. först gatherade vi upp hemma hos mig. sara tvingade mig att göra mat. spagetti. vad mer? frågade jag. koka upp nåt ba, sa hon. ratade förslag som köttbullar, köttfärssås. tomatsås då? sa hon. det är ju du bra på.

det vet jag inte men så blev det i alla fall. och så åt hon och jag det. små oranga fläckar på vita tröjor. men mikrosmå ändå.

sen vinade vi på terassen allihop. spelade spel. åt upp alla kakor. och slutade på fridays med himmelska drinkar. oh ja! riktigt kalasgoda.
fast det blev lugnt. kramade jojjo för att hon funnits till i nittion år. näst sista tåget hem. sprang fylleglad upp till min prins på andra sidan station.
väckte honom och tänkte att, han är nog ganska glad, för att bli väckt ändå.

och vaknade idag med magont illa mående. som det blir om man glömmer och äta innan man går å lägger sig.
men börjar piggna till. kanske lite rock band? kanske ica snart.

ikväll ska jag laga mat. åhjo. det ska jag. nåt med kyckling..seså. men vad....
surprise!

such great...

PAIIIIIN!
alltså vänner, ni förstår inte. jag är inte den som är den som klagar. eller jo. mycket möjligt att jag är.
men ni förstår inte.

fast faktum är ju att många av er precis förstår.

vilket i och för sig är bra. om ni förstår menar jag. den fysiska smärta jag utses för.

mina axlar krampar. nästan. kramparrr säger de. och nacken. feber i alla delar ovan for naveln liksom. akta ryggen säger de. kollegarna. typ, bespara dig. men då säger jag, att det är inte så lätt. det inte. nej nej!

sara gav mig skor som var som himmelriket. bättre kändes det. men hujedamej jag frågar mig själv. hur i kattsingen ska jag orka jobba 16 timmar till den här helgen. en tredje avklarad och fjortonde värdskriget pågåer i mina muskler.

fyfassniken.
och så varmt är det också.

men pengar....pengar vännen. peeengar.
och inte ens tangentknapparna sitter ärtt ikväll. ärtt rätt ätrta. ärta.
sockerärta

goodmorning sunshine

jag uppdaterar, min vän. min kollega. men bara en vecka senare den här gången va.
fast behärskning är ju inte min grej. om vi tänker efter.

tänkte börja trippa ner mot station om sisådär tio minuter. kila in en snabbis på konsum. köpa en sallad. konsumtionen (ha ha ha ordvitsen där) av mat och pengar, en ekvation, blir total när man känner för att slösa. det suger sådär på det stora hela. oftast värt. men tänk så många strumpor, gardinstänger och big size muggar jag skulle kunna köpt för äta ute pengar. och ändå så snålar jag.

idag jobbar jag. återigen. back to business. flipp flipp. flpopp. flipp. 4593. den du.
den är enkel den.
imorgon jobbar jag också.
och dagen efter det som är i morgon.
tänker jag efter.
så jobbar jag nog nästan alla imorgon. fast inte riktigt. men det känns så.

för övrigt har den hunnit bli den 25 juli. hörrni. tjugofemte juli.
och jag har ingen semester kvar och undrar när jag ska hinna med utomlands, järvsö, emmaboda i repris, en sväng till gotland och alla lata dagar på stranden.
nä precis. när ska jag hinna med det?
i vilket fall som helst tog vi en lat dag på la beach igår. freddi och jag. upp på hojen (arna fast lånade) till ängsjö. och såg en snokfan i vattnet. precis när man var ett sånt där läge där man va TVUNGEN att simma tillbaka. fyfan. hallå. en snok. som simmade.

jag visste att den var ute efter mig.

bortsett från snoken (ORM ORM ORM ORM) så var det varmt. jag brände mig. hojhojhoj. så nu kan ni kalla mig emelie rödnäsa. precis som på vintern.
puss för en underbar dag i allafall, fredidboy.

TITTA de här är anledning till varför jag inte BÖR blogga. det blir en liten bok utan sidantal och med osammanhangande radbyten och vem, orkar läsa de.
nä. juste!. behärskning. va. ordet.

fredag

nu jävlar pojkar och flickor. idag är det fredag. fredag den 18e vilket innebär sista fredagen som innebär en hel helg utan jobbelijobb . kontentan?

nu köööööööör vi.

maaow.

jag är PÅRIKTIGT rädd. hörni. påriktigt-rädd.
ringde vårdcentralen i morse. beklamrar mig lite över att jag inte ringt för två månader sen. eller en och en halv. eller förra veckan.
nåja nu är det gjort och fem i tre skulle de ringa upp. förförförhoppningsvis får jag tid i eftermiddag. hinner inte annars. ni förstår jag har återigen startat en ny karriär.
igår.

så från och med onsdag har jag ingen sommar mer. eller jo. det har jag ju. men ingen helt fri. lite spänd på sommarschemat. hoppas på inte allt för många tidiga mornar. för jag och de där mornarna... naah. inget cooperativ där inte.
hursomhelst. vart? hoho. kan säga att jag är kollega. kollega. med mitt lilla fellowship.

nåja. back to sickness. rädd är jag för att jag helt påriktigt-tror att revbenen kommmer krackelera om jag hostar mer. vågar inte ens tänka på om ett ev hostanfall i klass med igår skulle dyka upp. då är det adjö till mina lungor.

hmf. okej. det ordnar sig. somehow. nu hem å äta frulle.

branches were sewn by the color of green

tänker att det måste finnas en anledning till att ord inte blir sagda.
för att det helt inte menas.
enkel anledning.
som gör ont.

även om jag gillar det här med ärlighet.

tänkte att å andra sidan skulle jag heller inte säga det fast till mig själv om jag var någon annan än just mig själv.
så hur kan jag begära att någon annan ska? om jag själv inte skulle gjort det.


så jag begär inte.

tänker jag.

hostar.
loopar låt.
loopiloop.

tänker att nu fan får jag knipa igen.

jag tänkte atte..

det är rätt roligt det där. hur man formar meningar medan man går hem. på väg. tänker att det här ska jag skriva.det här sätter ord på det som ska sättas ord på. hyfsat.sen kommer man hem. tänder alla lampor.
gör macka.
gör te.
tänker att. ja. så tänker man formuleringarna igen. men det går inte att skriva ned.

egentligen skulle det ju inte spela så stor roll. kan ju inte direkt säga att min bloggläsekrets är sådär väldigt stor.speciellt inte när jag inte ens gör det ordentligt. bloggar.så vad skulle det spela för roll? i det stora hela. om hundra år. om jag skrev hur det kändes.

formulerade.
modelllerade.
liksom.

jag vet inte.nu står det still. tyst som en ocean. schwyss schwysss.

edit!

loopen loopar inte bara på starlight (staaland...?!) utan varierar ocksåockså med en loop eller tjugotvå på cinematics orchestra feat patrik watsons underbara.
lyssna om ni vill och det kan ni göra här.

det där man känner för att repeata

loopar muse starlight och har obscena cravings efter choklad. och lite glass.
fast bara som kompensation och egentligen inte alls.

svensk sommar puss

14.6 visar min termometer. 14.6.

så vad har jag gjort

faktum är ju egentligen att jag inte haft tid överhuvudtaget att blogga. jag menar. den som verkligen på fullt allvar anser att bloggning är prio hög, om du dvs inte tjänar pengar på det, kan helt enkelt inte ha alla tårna i strumpan.

om jag dock haft pengar på mobilen de senaste två veckorna kanske jag i och för sig kunnat sänt någon härlig bild på mig själv ute i världen. men de har jag ju såklart inte haft.

dator, frågar jag mig själv också. även nu.
vad är det?

hö.

hursomhaver. veckan efter götet innebar jobb. klev upp med tuppen och åkte som ett litet kollektiv till vad som fick mig att bli rik på fyra dagar. jag tackar ja! men gudars, ska ni veta, vad jag längtade efter att sova.

jag fick inte sova.
torsdagkväll började potatisklippningen hemma hos jabls. lördag kväll gick vi i princip därifrån. midsommarafton, vad var det? tänkte jag och fredd och satt i timmar med kaffe och finalcut. tills sara tvingade oss till grillning å mat.

ja sömn. vad var det?

på söndagen packade vi sedan väskorna med plats för mjukost och toalettpapper. drog på glajjorna och ninjafisktröjan och satte oss på en buss som tog oss till borlänge. rustade upp ett camp för en vecka framöver. hur kunde vi köpt ett så litet tält? men överlevde. bland fyllor och skit. och kupolen. ungefär.
festival i all ära, galet. på flera olika plan. jag har aldrig varit så rädd i mitt liv av en händelse som så många inte vet om och som vi egentligen lämnade kvar i en sal av britsar och illamående 90or. ärrad. skärrad. men överlevde den också och veckan blev i det stora hela värd. guldklimpar och händelser men nästa år tänker jag fanimej ha ett litet hotellrum vid sidan av.

bekvämlighet. ja tackar ja.

kom hem söndag eftermiddag. tvättade trosor och strumpor som jag ändå glömde hemma, när vega drog till polen eftermiddagen efter. hur hamnade jag här, tänkter både jag och sara. och antagligen resten av nf-productioncrew. kände mig som 15 igen bland dansande högstadiebarn. men det var okej. riktigt värt. faktsikt. modern teatr (<-) med häftigt sträng polska under förmiddagarna, och allt annat poleniskt på eftermiddagarna. vi missade golonkan men inte annan god mat (jag räknar bort kfc nu) och visst, varenda kotte fick astma av polsk inredning men på ett sätt endå helt okej. för dygnet skulle inte blivit 20 timmar vakenhet om inte willa staropolska var som det var för skräckfilm passar sig bäst på under nätterna. även fast det läskigaste kanske stavas babooshka.

för nu vill jag att ni tänker er ett hus som skulle kunna vara hur stort som helst, med all jävla möjlig skit i varenda hörn. tänk åtta skrivmaskiner och nitton gamla telefoner på en och samma plats, lägg på gasmasker, gamla dockor, tjocka mattor, svårupplåsta dörrar och knarrande porrfilmssängar till smygande längs korridorerna, bort från hotellägare som kunde få mr king att få skrämselhicka. ni hör perfektheten i det? man kunde inte andas men det gick ändå.

så sådär. nu har jag sovit till halv två i två dagar. gått i dvala. längtat till tystnaden i mitt eget huvud. och fortfarande inte suttit i min säng sen jag for till borlänge.

och jag känner nog, att det skulle kännas skönt att smälta. smälta fyllor, panik, galenskap och total eufori. så att säga smälta maten. innan det är dags att dra igång igen.

för man kan snabbt bli rastlös igen. typ nu. bara sova lite först. och äta upp alla de torkade äpplena jag och freddi gjorde igår. det är inte klara än. men jag har smygstartat. okej. jag har. alltså smakat. så jag vet att de ska hänga kvar ett litet tag till.

och så var det juli (!)!i!!)!i

ah juste ja! bloggen! fanns här. skriva? kanske lite. ja jo. varför inte!
vet ni vad som är det jobbigaste att börja uppdatera efter en pytteliten tid med inga uppdateringar?

att orka trycka på logga in knappen och skriva in sitt lösenord.
fy fasen.

ni vet självinloggningen har försvunnit för länge sedan och man måste liksom, skriva in allt på nytt. skriver fel lösen några gånger. eller mejl. tar tid. måste navigera sig in. MEN SEN SÅ. då är man inne.

och då kommer nästa stora problem.

sålla ut VAD exakt man ska skriva om. ska man skriva vad man har gjort? ska man skriva om hur det VAR när man gjorde det man gjort? ska man skriva om problemen? det bra? vilka kläder man hade på sig? hur många femmor man gjort av med på offentliga toaletter?

alltså det gott folk, är en fråga.
så jävla bra fråga.
att jag helt enkelt skriver om något helt annat för att värma upp mig lite.

det här.