fredag och en

hundrafyrtio kronor för fem minuter och ett "aah" och en "mår du bättre?" och en remiss till någon han kände.
det var vad man kan kalla värda pengar.

jag firade med att gå till biblioteket (!!!) upptäckte att de möblerat om sen sist, kom på mig själv genom att jag inte kan det här med att veta vad jag letar efter, tog tillslut något jag tyckte att jag hitta och kånkade hem tolvhundra sidor litteratur under armen.

det kändes bra.

med så tunga böcker i min hand kunde jag inte låta bli heller att fundera om jag brinner för ordet eller om det helt enkelt är för litteraturen.
det var en för svår fråga för mig så jag gick hem och satte mig här. tänkte göra upp en budget och få horder av vuxenpoäng men nu äter brorsan upp min matlåda så jag kommer nog inte komma så långt.

25 timmar av jobb men bara tre dagar till solen och nu ska jag skynda mig iväg så jag kan börja beta av den. den där tiden.

jag är dödstrött vänner,
men ska snart ner till freddi och mataffären och leta kantareller och sen laga något
att goffa hela kvällen. typ.
och sen är jag ledig i tre dagar och livet börjar kännas lite ljuvligt igen.

om tretton dagar sol och hav också.
det är ju ingenting.
inte ens livstid om man inte skulle råka va född igår. om ens det.

i en liten sparkdräkt

DET ÄR INTE KLOKT vad trött jag är
snart ramlar jag av
stolen
och
om tolv timmar är det dags igen, hallå
TOLV timmar det är ingen evighet.
vi hinner knappt sova och hur ska vi då hinna vakna
va

vill bara lägga mig lite som en treåring. skrika å sparka med armar av ben
gråta salta skyfall och låta mamma fixa biffen
kirra tänderna
bära mig till badrummet
bära mig i säng

och vakna utvilad och pigg i en sparkdräkt när jag vill redo för en frukost och en dag på nya äventyr som består av sådär ingenting som heter jag gör det för brödfödan style.

men nu är jag arton och självförsörjande så ingen bär mig till badrummet ikväll inte för alla lever fredagsliv utom jag eftersom som man så att säga klättrar på karriärsstegen.
mitt liv heter röd lök 4082 och ingefära 4612 och denna vecka kostar guyotpäron crippspink äpplen och bananer 9.90 kronor kilot JAG har jobbat ett shift av fem på rad
och min axel
dödar
mig

gonatt.

fredagmorgon morgon gomorgon

sitter här och drömmer mig bort till mafia's soundtrack.
drömmer mig bort.
längtar.
till.
mafia 2!!!!

de kommer bli såå jäävlarns kalasers grymt. får rysningar hela jag, alltså alltså.

sådärja.
nu borde jag gå till tåget för att jobba i åtta timmar. syns här igen om tolv timmar då.
fast kanske inte.
men poängen förstår ni.

för närvarande

försöker installera/montera/whatsoever en dvdbrännare i min plåtburk. jag har vänt den åt sidan. öppnat upp den. tittat på insidan.

tittat på insidan.

hämtat en trasa. mikrofiber.
dammat av.

ser nu insidan.

och så till den stora frågan. det ser ut som transformers inbördeskrig därinne. och googlar man lite för att ta reda på hur man gör så verkar det finnas ORD för allting där i också som man underförstått ska KUNNA. hallå. jag fick veta att skalet på en dator heter chassit så sent som förra veckan.

i lite smått panik mmsar jag en bild till fredde. han kan ju det där med datorer. between the lines: hur fan gör jag älskling.
jag får till svar: "Det det ser bra ut! Stoppa ba in den där den får plats!"

....
..
ah.

det är så det är när det är

för övrigt så var jag för sen med att köpa biljetter till kings of så nu får jag stå mitt kasst och för andra gången missa bandet jag väntat på i två år.

feel. my. pain. ladies and gentlemen.

sådärja

vi trotsar feber och förkylning (VARFÖR känns det där som en standardfras värd sin standard? det är illa) och firar att 080808 är här, something like it i alla fall, och drar ut ikväll. försöka tagga till försöka parta till. det borde vi kunna. visst kan vi väl de?

jag känner att det kan funka.

mycket för att jagl yssnade lite las palmas och drömde tillbaka till ett emmabodaminne som var lite bättre i fantasin än vad det var egentligen men hur som helst så är de sköna groovygroovy så att säga. att sälja hasch liksom, vem kan inte komma i gunget av den.

man är ju inte den som är den som är den.
som är den.
som är den.

sjunde

det ser ut som det har blivit augusti.

och det är nog såhär.
jag bryr mig inte om jag går i skolan. jobbar. bygger båtar. you name it.
så länge det är sommar och man slipper gå hem när världen är grå klarar jag av vad som helst.
det kan till och med få vara höst i en månad. och snö i en halv.

men det där gråa. fyfasen.

för nu är vi på väg dit igen snart. vänner vad är det här?

det känns som att bli lite snuvig på konfekten. de enda man blickar fram emot är ljusa sommarkvällar och mornar där man slipper klä sig i kroppsstrumpa. man jublar när den åker av. hejar på för att det verkligen ska kännas. att den är av. försöker suga in värmen. ljuset. och hinner definitivt inte förstå att det har börjat förrns det tar slut.

jag tänker när jag sitter å blippar att sommarn kanske försvinner vid varje blipp, lite till, sådär men jag blippar på för tänker att ju fler blipp desto närmare värmen kommer jag ändå. ju närmare slutar jag. ju närmare kommer jag lönen.

pratade i förra veckan med någon runt det runda border som kantras av aftonblad om att resa. låt mig gissa sa han, australien? jag nickade skrattade och sa att det är ju som alla andra säger men jag hade tänkt att åka dit också.
och vi pratade lite till och dra till nya zeeland sa han, i planned sa jag. och så gav han lite tips och ville inte sluta prata och det ville ju inte jag heller men rasten tog slut och stämplingen är nogrann.

så påsätt och vis kan man väl säga att varje blipp är ett steg ifrån kroppstrumpan för utan blippet skulle jag inte göra någonting alls.

as simple as it said. blipp är tid och tid är pengar.