jag och så världen och så augusti

jag är knappt tjugo och redan för klen för att snubbla hem klockan sex på morgonen. jag skojar inte. sänkt en hel dag blir jag! å andra sidan, times up for necessary fact, kan det ha att göra med att de förbannade uslingarna på vårdcentralen eller karolinska eller vad det nu är, fortfarande inte fixat en tid. vilket gör att mina sinnessjuka plågor plågar, just det, mig hela dagen därpå.
nåja. det är väl kanske tur att man, trots det att man är klen, faktiskt fortfarande är ung och dum. så det lär ju hända igen.

imorrn vankas tio timmars jobb men det här är ju nästan sista veckan nu så vad gör det. vafan tänker jag var det inte april nyss? jo det var det va. well obviously not. med tanke på att kalaset är slut snart.

bara en inflik

åh förresten. jag MÅSTE bara berätta för att bryta sensommarmagin lite grann (åh gud så härligt det vore med kräftskiva!) att jag drömde om sara i en apdräkt.
ha ha ha.

det var roligt.

och rönnbären ba tja

solen står kanske så högt som den borde just nu men man märker, hur redo den känner sig att när som helst dra tillbaka sina strålar och låta de sjunka lite mer. om en månad kommer den kasta dimma över blött gräs och börja skaka i löven. det kanske är 25 grader nu. sug in det sista vännen.

var det inte försommar nyss? om två månader är vi nästan där vi slutade förra gången.
it's okay. I guess. men det går för snabbt.

the calculation and the update

jag har inte varit på irland tills nu. om ni trodde det, och om någon hänger kvar. nej jag var där en vecka. spanade inte på oliver wood men väl klippavsatser och fiolpubbar, funkiga hotell och kuststräckor med övergångsställen där man inte visste om man skulle titta åt höger och vänster, levde rövare på dunnes store och åt alldeles för dyra middagar.
när vi sedan åkte vi hem tog vi inte hyrcyklarna med oss men bilder av sten, en fantastiskt dialekt and all those sheep and cows.

hemma packade jag väskan på nytt och åkte båten så många åkt förut och förhoppningsvis inte den som även krockade fyra dagar senare. såg siluetten av staden jag tillbringat alldeles för många somrar i och kände mig hemma. sedan hamnade vi i vår stuga, där man hellre kissade på sig än gick på toa på natten men gärna grillade på tomten. blåste bort på stranden, ramlade av hästen (nästan) och tränade rumpmuskeln på en hyrcykel även här. sänd från ovan. vi fick en liten bil vi kallade någonting jag inte kommer ihåg, det ramlade av saker på vägen men den tog oss tryggt runt mina gamla hoods och det kändes konstigt med andra bilar på tomten. get away you bitches, ville jag skrika but i didn't. of course.

sedan såg vi teater. blev kulturella. liftade hem. blev äventyrliga. lämnade krogar genom fönster. dödade nästan sara.

åh denna ö. the best of the best.

nu är sista spurten, gud det ordet, på jobbet. sedan tackade jag ja till uppsala. jag vet inte om jag kommer tacka nej efter en termin. det får vi se.