the calculation and the update

jag har inte varit på irland tills nu. om ni trodde det, och om någon hänger kvar. nej jag var där en vecka. spanade inte på oliver wood men väl klippavsatser och fiolpubbar, funkiga hotell och kuststräckor med övergångsställen där man inte visste om man skulle titta åt höger och vänster, levde rövare på dunnes store och åt alldeles för dyra middagar.
när vi sedan åkte vi hem tog vi inte hyrcyklarna med oss men bilder av sten, en fantastiskt dialekt and all those sheep and cows.

hemma packade jag väskan på nytt och åkte båten så många åkt förut och förhoppningsvis inte den som även krockade fyra dagar senare. såg siluetten av staden jag tillbringat alldeles för många somrar i och kände mig hemma. sedan hamnade vi i vår stuga, där man hellre kissade på sig än gick på toa på natten men gärna grillade på tomten. blåste bort på stranden, ramlade av hästen (nästan) och tränade rumpmuskeln på en hyrcykel även här. sänd från ovan. vi fick en liten bil vi kallade någonting jag inte kommer ihåg, det ramlade av saker på vägen men den tog oss tryggt runt mina gamla hoods och det kändes konstigt med andra bilar på tomten. get away you bitches, ville jag skrika but i didn't. of course.

sedan såg vi teater. blev kulturella. liftade hem. blev äventyrliga. lämnade krogar genom fönster. dödade nästan sara.

åh denna ö. the best of the best.

nu är sista spurten, gud det ordet, på jobbet. sedan tackade jag ja till uppsala. jag vet inte om jag kommer tacka nej efter en termin. det får vi se.