sjunde

det ser ut som det har blivit augusti.

och det är nog såhär.
jag bryr mig inte om jag går i skolan. jobbar. bygger båtar. you name it.
så länge det är sommar och man slipper gå hem när världen är grå klarar jag av vad som helst.
det kan till och med få vara höst i en månad. och snö i en halv.

men det där gråa. fyfasen.

för nu är vi på väg dit igen snart. vänner vad är det här?

det känns som att bli lite snuvig på konfekten. de enda man blickar fram emot är ljusa sommarkvällar och mornar där man slipper klä sig i kroppsstrumpa. man jublar när den åker av. hejar på för att det verkligen ska kännas. att den är av. försöker suga in värmen. ljuset. och hinner definitivt inte förstå att det har börjat förrns det tar slut.

jag tänker när jag sitter å blippar att sommarn kanske försvinner vid varje blipp, lite till, sådär men jag blippar på för tänker att ju fler blipp desto närmare värmen kommer jag ändå. ju närmare slutar jag. ju närmare kommer jag lönen.

pratade i förra veckan med någon runt det runda border som kantras av aftonblad om att resa. låt mig gissa sa han, australien? jag nickade skrattade och sa att det är ju som alla andra säger men jag hade tänkt att åka dit också.
och vi pratade lite till och dra till nya zeeland sa han, i planned sa jag. och så gav han lite tips och ville inte sluta prata och det ville ju inte jag heller men rasten tog slut och stämplingen är nogrann.

så påsätt och vis kan man väl säga att varje blipp är ett steg ifrån kroppstrumpan för utan blippet skulle jag inte göra någonting alls.

as simple as it said. blipp är tid och tid är pengar.