så vad har jag gjort

faktum är ju egentligen att jag inte haft tid överhuvudtaget att blogga. jag menar. den som verkligen på fullt allvar anser att bloggning är prio hög, om du dvs inte tjänar pengar på det, kan helt enkelt inte ha alla tårna i strumpan.

om jag dock haft pengar på mobilen de senaste två veckorna kanske jag i och för sig kunnat sänt någon härlig bild på mig själv ute i världen. men de har jag ju såklart inte haft.

dator, frågar jag mig själv också. även nu.
vad är det?

hö.

hursomhaver. veckan efter götet innebar jobb. klev upp med tuppen och åkte som ett litet kollektiv till vad som fick mig att bli rik på fyra dagar. jag tackar ja! men gudars, ska ni veta, vad jag längtade efter att sova.

jag fick inte sova.
torsdagkväll började potatisklippningen hemma hos jabls. lördag kväll gick vi i princip därifrån. midsommarafton, vad var det? tänkte jag och fredd och satt i timmar med kaffe och finalcut. tills sara tvingade oss till grillning å mat.

ja sömn. vad var det?

på söndagen packade vi sedan väskorna med plats för mjukost och toalettpapper. drog på glajjorna och ninjafisktröjan och satte oss på en buss som tog oss till borlänge. rustade upp ett camp för en vecka framöver. hur kunde vi köpt ett så litet tält? men överlevde. bland fyllor och skit. och kupolen. ungefär.
festival i all ära, galet. på flera olika plan. jag har aldrig varit så rädd i mitt liv av en händelse som så många inte vet om och som vi egentligen lämnade kvar i en sal av britsar och illamående 90or. ärrad. skärrad. men överlevde den också och veckan blev i det stora hela värd. guldklimpar och händelser men nästa år tänker jag fanimej ha ett litet hotellrum vid sidan av.

bekvämlighet. ja tackar ja.

kom hem söndag eftermiddag. tvättade trosor och strumpor som jag ändå glömde hemma, när vega drog till polen eftermiddagen efter. hur hamnade jag här, tänkter både jag och sara. och antagligen resten av nf-productioncrew. kände mig som 15 igen bland dansande högstadiebarn. men det var okej. riktigt värt. faktsikt. modern teatr (<-) med häftigt sträng polska under förmiddagarna, och allt annat poleniskt på eftermiddagarna. vi missade golonkan men inte annan god mat (jag räknar bort kfc nu) och visst, varenda kotte fick astma av polsk inredning men på ett sätt endå helt okej. för dygnet skulle inte blivit 20 timmar vakenhet om inte willa staropolska var som det var för skräckfilm passar sig bäst på under nätterna. även fast det läskigaste kanske stavas babooshka.

för nu vill jag att ni tänker er ett hus som skulle kunna vara hur stort som helst, med all jävla möjlig skit i varenda hörn. tänk åtta skrivmaskiner och nitton gamla telefoner på en och samma plats, lägg på gasmasker, gamla dockor, tjocka mattor, svårupplåsta dörrar och knarrande porrfilmssängar till smygande längs korridorerna, bort från hotellägare som kunde få mr king att få skrämselhicka. ni hör perfektheten i det? man kunde inte andas men det gick ändå.

så sådär. nu har jag sovit till halv två i två dagar. gått i dvala. längtat till tystnaden i mitt eget huvud. och fortfarande inte suttit i min säng sen jag for till borlänge.

och jag känner nog, att det skulle kännas skönt att smälta. smälta fyllor, panik, galenskap och total eufori. så att säga smälta maten. innan det är dags att dra igång igen.

för man kan snabbt bli rastlös igen. typ nu. bara sova lite först. och äta upp alla de torkade äpplena jag och freddi gjorde igår. det är inte klara än. men jag har smygstartat. okej. jag har. alltså smakat. så jag vet att de ska hänga kvar ett litet tag till.