farewell loved ones

och efter ett spontant men nödvändigt samtal blir det till att säga hejdå, som till ett par vänner som man lyckas växa sig nära, ni vet, under det gångna halvåret man spenderat till sammand. åh! det kändes som vi träffades igår! vill man säga och så kramas man lite, snyftar och tittar på de en sista gång. men allt är inte guld som glimmar och speciellt inte efter ett tag så nu får det bli som det blir.

och det behövs. även om det gör ont i hårrötterna.