some sunny day baby

okej här sitter jag och dricker lakrits fast tee och låter det pyra lite i hjärteroten för vaknade och var sådär alldels lusciously svettig imorse. ni vet, när solen ligger på fönstret och täcket har för länge sedan blivit outhärdligt men det vet man inte för man sover och när man vaknar står håret åt alla håll och nyllet är rött och ja ungefär, ni vet, såsom alla glorious moviestars ser ut när de vaknar. men hörrni lyssna här, vill ni veta om jag sprang upp arg som ett bi och skrek på värmen och ett varmt rum och satans element och jahhblahabla? kan jag tala om för er att jag inte gjorde. jag juuublade! såg termometern på solsidan pricka in 13,5 och då liksom, tändes hopp som jag inte trodde fanns.

det börjar närmar sig till att vakna sådär varje morgon. varmare tider! prisa hertigen älskling.

för övrigt så är sommarens andra eller ska vi säga första resa bokad, häromdagen med froiboi, efter lite men och några om och är saken spikad och given och NU om något kurrar det magen. i'm going to the land of oliver wood darling, lyssna på det bara.

ojjojj så kändes det ja när man tryckte på on

börjar man plugga börjar man dricka kaffe igen.
visar det sig.
även fast det är ljust ute och kanske oavsett vad. hjärnan har börjat spinna som en liten elak fast ändå snäll motor där inne och är det bara jag eller ska man berömma sig själv om man orkar läsa om ontologi i två timmar? är det lite eller mycket? jag minns inte. bara att varningssignalerna blinkar lite som när man läste läxor, när man nu gjorde det, och den där grejen att man alltid hittade tusen andra saker som kändes skojigare att göra. mina vänner. jag kan tala om för er att det är precis likadant nu. även om jag tillochmed VALT det här själv. häerregud. när ska man lära sig att bli lite disciplinerad.

så imorrn, kanske för att maximalt kunna kalla mig pluggis. ska jag gå ner till bibblan och läsa. läsa och anteckna mer för hand och låta det ta tid och kanske ta med mig ett äpple. om man får äta i biblioteket. för det är så mycket som ska läsas och så mycket som ska diskuteras men ingen diskuterar är det för att alla läser?

kanske är det så. jieesss. och jag blir nervös över körpanelerna till i sommar det ser faen svårt. ut. så de. så.

och kalla fötterna ba: dansa för mig!

insåg det lilla krångliga i att rivstarta med plugg på 150%, nja sådär tänkte jag, och nu blir det turer med csn och fram och tillbaka. hela alltet kommer väl antagligen ge magsåg, kanske är jag inte en sån där väldigt väldigt aktiv människa after all.

kopp te i solen en sväng längs gränder till stränder, mer min stil känner jag.
jobba lite. småsnacka lite.

inte sitta framför datorn och försöka figurera ut hur man egentligen gör, herregud, är det nu det är dags att bli aktiv?

mamma.

congratis grats

jag tycker vi säger grattis till två personer idag!

det första till mig själv för att det är veckojubileum av magont idag. hurray! längsta tid för att hålla i sig hittills.

det andra grattis går till...tessa! som helt enkelt nailed it med sin bloggkommentar. fyfan, precious people, ÄR det verkligen så illa?

"Brukar du komma i tid: Alla gånger.. Förutom när jag ska möta Emelie för jag vet att hon alltid kommer senare än mig hur sen jag än är!"

emellanåt blir det för mycket chimes

snuvar och har mig (mhaa) och känner mig sådär idag alltså. lite som överkokad gröt från micron,
som en gran utan barr eller kanske en slagborr som går hem för dagen. eller börjar för året. lite ringrostig lite störig och mest av allt huvudvärksframkallande.

och ute är det snö igen.

men snart är det vår. å varmt. säger de.

kors i taket sa vi och kryssade med tummarna

kände snuvan ligga i bakhåll lite i morse samt huvudvärken som redan var där och som toppen på mr kebne kajse kom broder hem och snorade och tjöt.
som min mor gjort de senaste dagarna.
som min pojk gjort de senaste dagarna.

jag inväntar alltså därmed minuterna timmarna eller kanske sekunderna tills förkylning ska överrösa mig, givetvis med skyhögans mycket mer feber än alla andra får, någon har bestämt att det är så jag funkar. osv.

men HÖR nu och HÄPNA jag trotsar skiten. tog mig en sväng till gubbgymmet runt hörnet och svängde fläsket, kom tillbaka och förkylning måste blitt rädd och sprungit iväg. cuse i feel it no more!!

fortfarande en tjuga though på att jag kommer sitta med söndersnyten näsa och blöta ögon på jobbutbildningen.

alex kidd in miracle world

vaknar och så det står åt alla håll och det gör det ju i och för sig alltid men idag på ett litet annorlunda sätt, vad hände tänkte jag, kan nästan kalla mig pojken med guldraken men det gör jag inte.

kallar mig emm och hör sen för så här har jag ju nästan haft förut bara inte riktigt lika kort och inte så mycket att vira fingrarna i som det senaste halvåret.

men å andra sidan så är det sällan man känner sig som rapunzel.

nu är jag mer alex kid men hörrni alltså, kan verkligen leva med det. hur kan man inte? för gud vet att har man inte spelat alex kidd har man aldrig funnits.