29 juli

igår var vi ute lite, tjejerna och jag. först gatherade vi upp hemma hos mig. sara tvingade mig att göra mat. spagetti. vad mer? frågade jag. koka upp nåt ba, sa hon. ratade förslag som köttbullar, köttfärssås. tomatsås då? sa hon. det är ju du bra på.

det vet jag inte men så blev det i alla fall. och så åt hon och jag det. små oranga fläckar på vita tröjor. men mikrosmå ändå.

sen vinade vi på terassen allihop. spelade spel. åt upp alla kakor. och slutade på fridays med himmelska drinkar. oh ja! riktigt kalasgoda.
fast det blev lugnt. kramade jojjo för att hon funnits till i nittion år. näst sista tåget hem. sprang fylleglad upp till min prins på andra sidan station.
väckte honom och tänkte att, han är nog ganska glad, för att bli väckt ändå.

och vaknade idag med magont illa mående. som det blir om man glömmer och äta innan man går å lägger sig.
men börjar piggna till. kanske lite rock band? kanske ica snart.

ikväll ska jag laga mat. åhjo. det ska jag. nåt med kyckling..seså. men vad....
surprise!

such great...

PAIIIIIN!
alltså vänner, ni förstår inte. jag är inte den som är den som klagar. eller jo. mycket möjligt att jag är.
men ni förstår inte.

fast faktum är ju att många av er precis förstår.

vilket i och för sig är bra. om ni förstår menar jag. den fysiska smärta jag utses för.

mina axlar krampar. nästan. kramparrr säger de. och nacken. feber i alla delar ovan for naveln liksom. akta ryggen säger de. kollegarna. typ, bespara dig. men då säger jag, att det är inte så lätt. det inte. nej nej!

sara gav mig skor som var som himmelriket. bättre kändes det. men hujedamej jag frågar mig själv. hur i kattsingen ska jag orka jobba 16 timmar till den här helgen. en tredje avklarad och fjortonde värdskriget pågåer i mina muskler.

fyfassniken.
och så varmt är det också.

men pengar....pengar vännen. peeengar.
och inte ens tangentknapparna sitter ärtt ikväll. ärtt rätt ätrta. ärta.
sockerärta

goodmorning sunshine

jag uppdaterar, min vän. min kollega. men bara en vecka senare den här gången va.
fast behärskning är ju inte min grej. om vi tänker efter.

tänkte börja trippa ner mot station om sisådär tio minuter. kila in en snabbis på konsum. köpa en sallad. konsumtionen (ha ha ha ordvitsen där) av mat och pengar, en ekvation, blir total när man känner för att slösa. det suger sådär på det stora hela. oftast värt. men tänk så många strumpor, gardinstänger och big size muggar jag skulle kunna köpt för äta ute pengar. och ändå så snålar jag.

idag jobbar jag. återigen. back to business. flipp flipp. flpopp. flipp. 4593. den du.
den är enkel den.
imorgon jobbar jag också.
och dagen efter det som är i morgon.
tänker jag efter.
så jobbar jag nog nästan alla imorgon. fast inte riktigt. men det känns så.

för övrigt har den hunnit bli den 25 juli. hörrni. tjugofemte juli.
och jag har ingen semester kvar och undrar när jag ska hinna med utomlands, järvsö, emmaboda i repris, en sväng till gotland och alla lata dagar på stranden.
nä precis. när ska jag hinna med det?
i vilket fall som helst tog vi en lat dag på la beach igår. freddi och jag. upp på hojen (arna fast lånade) till ängsjö. och såg en snokfan i vattnet. precis när man var ett sånt där läge där man va TVUNGEN att simma tillbaka. fyfan. hallå. en snok. som simmade.

jag visste att den var ute efter mig.

bortsett från snoken (ORM ORM ORM ORM) så var det varmt. jag brände mig. hojhojhoj. så nu kan ni kalla mig emelie rödnäsa. precis som på vintern.
puss för en underbar dag i allafall, fredidboy.

TITTA de här är anledning till varför jag inte BÖR blogga. det blir en liten bok utan sidantal och med osammanhangande radbyten och vem, orkar läsa de.
nä. juste!. behärskning. va. ordet.

fredag

nu jävlar pojkar och flickor. idag är det fredag. fredag den 18e vilket innebär sista fredagen som innebär en hel helg utan jobbelijobb . kontentan?

nu köööööööör vi.

maaow.

jag är PÅRIKTIGT rädd. hörni. påriktigt-rädd.
ringde vårdcentralen i morse. beklamrar mig lite över att jag inte ringt för två månader sen. eller en och en halv. eller förra veckan.
nåja nu är det gjort och fem i tre skulle de ringa upp. förförförhoppningsvis får jag tid i eftermiddag. hinner inte annars. ni förstår jag har återigen startat en ny karriär.
igår.

så från och med onsdag har jag ingen sommar mer. eller jo. det har jag ju. men ingen helt fri. lite spänd på sommarschemat. hoppas på inte allt för många tidiga mornar. för jag och de där mornarna... naah. inget cooperativ där inte.
hursomhelst. vart? hoho. kan säga att jag är kollega. kollega. med mitt lilla fellowship.

nåja. back to sickness. rädd är jag för att jag helt påriktigt-tror att revbenen kommmer krackelera om jag hostar mer. vågar inte ens tänka på om ett ev hostanfall i klass med igår skulle dyka upp. då är det adjö till mina lungor.

hmf. okej. det ordnar sig. somehow. nu hem å äta frulle.

branches were sewn by the color of green

tänker att det måste finnas en anledning till att ord inte blir sagda.
för att det helt inte menas.
enkel anledning.
som gör ont.

även om jag gillar det här med ärlighet.

tänkte att å andra sidan skulle jag heller inte säga det fast till mig själv om jag var någon annan än just mig själv.
så hur kan jag begära att någon annan ska? om jag själv inte skulle gjort det.


så jag begär inte.

tänker jag.

hostar.
loopar låt.
loopiloop.

tänker att nu fan får jag knipa igen.

jag tänkte atte..

det är rätt roligt det där. hur man formar meningar medan man går hem. på väg. tänker att det här ska jag skriva.det här sätter ord på det som ska sättas ord på. hyfsat.sen kommer man hem. tänder alla lampor.
gör macka.
gör te.
tänker att. ja. så tänker man formuleringarna igen. men det går inte att skriva ned.

egentligen skulle det ju inte spela så stor roll. kan ju inte direkt säga att min bloggläsekrets är sådär väldigt stor.speciellt inte när jag inte ens gör det ordentligt. bloggar.så vad skulle det spela för roll? i det stora hela. om hundra år. om jag skrev hur det kändes.

formulerade.
modelllerade.
liksom.

jag vet inte.nu står det still. tyst som en ocean. schwyss schwysss.