stackars oss som snart fyller tjugo

hah, idag vaknade jag lite med panik i halsen. är det bara jag som gör det? man måste ha drömt nåt helt outvicious som utlöst själva grejjen eller så. ni vet, det där att man blir STRIIKED av vilket datum det egentligen är. vilken måndag. vilket år. osv..jag kanske är bakom flötet men någonstans är jag fortfarande bara sjutton och har svenska c på schemat.

är det så för alla?

samtidigt är det ju inte så, liksom. jag sitter här. jag har inte svenska c längre. jag pluggar och har mig och jobbar och manövrerar stora kolosser på flera hundra ton och det känns ju coolt. men så minns man att ah just det är april idag, jesus, nej vad säger du är det tvåtusennio? och då ba WOOSH! slår det en sedan när man dricker morgontee. ja precis.

visste ni att det om sju dagar var ett år sedan vi hämtade ut våra tårtkartonger med det bästa innehållet ever (even BETTER en tårta) och det var ett år sedan ,redan förbi! MY GOD. och så kan hålla på att älta föreverandafter. kanske inte ska det.

men det känns lite mysigt då ändå. man känner känslan i bröstet. pirret i magen, som de hoppade runt och klappade händerna om igår. på mitt nya woorkplaaejs. jesus.

och jag drömde om att jag åkte runt i ett tåg alla trumanshow och mina old praktikpeople var där och alla var all happy and stuff tills det kom en maffig biff alla samuel jacksson och så gick någon genom isen. sen var den drömmen förstöd.

kanske lika bra att man lyssnar på jonna lee och spolar långfingret med kall vatten (i blame the äggkooker). men jag menar det känns ju bra egentligen, bara att tiden går så satans snabbt.