I have to celebrate you, baby, I have to praise you like I should

AMAAAZING! Nu ska jag berätta något för er. Hörrni. Den här bloggen har lyckats hänga med i TVÅ år nu. Fattar ni! TVÅ ÅR!
Borde ha haft kalas den artonde eller vad det var, attans. Hissat ballonger och ätit tårta.

Oooh I so did it mentally.

Annars kan vi säga såhär att jag firade det igår natt genom att sparka igång min gamla dator. Det var också helt AMAAAZING kan jag säga er. Den startade. Typ. Jag satt till halv fyra (skojar inte) och läste igenom alla andra sidor, de som jag inte skrev här, har å andra sidan inte skrivit så mycket här (också vilken tur skulle man kunna säga). Det känns bra att jag kom till en punkt att jag blev fysiskt illamående av det jag skrev.
Fy fan. Inte bara av hur man lät som femtonåring och att man också faktiskt, håll hårt i hatten, publicerade det, gudars, utan för att jag slussades tillbaka. Jag gick första året i gymnasiet all over again. Och sedan gick jag andra. Men allra mest gick jag första och eftersmaken från det året är så jävla besk att förträngning tamejfan har varit nödvändig. Upptäckte jag.


Egentligen borde jag stänga ner här också. Börja på det där nya kapiiitlet. Tjohej det kommer nog också ska ni se. Måste. Bara. Orka. Vända. Blad.