sing sing sing

jag formulerade värsta inlägget i huvudet igår, på bussen hem från jobbet. ni vet ipoden i öronen, inget sällskap för stunden, folk som kliver på fötterna. servicetänket kvar i huvudet. man ler jättestort det är lugntlugnt va grabben och så försvinner man i för stora kläder sen. alltså. jag tänkte så poetiskt. och så vidare.

men så kommer man hem eller till fredde och trycker i sig mat och godis. kroppen skriker efter energi. men man hinner slockna innan tandborstsmuggen nått fram och sedan drömmer man och vaknar så småningom igen.

och så upprepade jag samma procedur som kvällen innan och alla heatkillarna gick in i dörren bredvid.

tänker lite att man trivs med ipoden högt i öronen och att försvinna lite grann sådär. samtidigt som man blir så uttråkad av det. det är så mycket lättare än allt det andra.
men med tio kronor (TIO, inte ens en glass nuförtin) på kontot är jag någon som såattsäga har lite ont om pengar. så så ere.

nä. gud vad trött jag är. lite rastlös. men kan lika gärna spela gta hela dan. om inte brorsan snott spelet till sig nu, well, that IS sucky.