you didn't get to heaven but you made it close

ena sekunden vill jag mest av allt bara kleta ner mig i grått väder å höstpuffar, även om jag tycker om hösten, men så känner jag mig sådär stanna inne utan matplats och med coldplays typ mest melodramatiska låtar surrande. och tycka synd om mig!

va fan.

men jag orkar inte kolla nytt jobb. jag vill ha pengar. men jag vill inte jobba för det.

jag är precis som min bror.

och som alla andra också antar jag, kanske. vilket får mig att börja googla högskolor och kanske städa rummet så jag hittar alla broschyrer. men jag vill ju inte börja plugga än, jag vill till aussie. eller någonannanstans. köra på en biljett som karin gjort utan att veta när man kommer tilbaka. men jag har ju inte skiten som kallas pengar att göra det för.
vilken dåre kom på att man måste ha det?

och det säger att sakar aldrig blir som man tänkt sig. men för vissa blir verkligen allt bara helt bakom soffan.

tur att jag ändå inte är helt en av de. och jag tänker inte bli heller. anser jag.