i might need you to kill

det är allmänt känt att det är lätt att somna som en stock på nattbussen. lika känt är det väl att uppvaknandet inte är någon höjdare. nattbusssyndromet skulle jag vilja säga.

något som dock gör det slightly värre är när man vaknar av att någon ropar att väsby is far far behind. och vi just nu cirkulerar runt i vallsta.

första tåget hem, kändes bra.

men som åsa smsade till sara, om jag minns rätt, så har vi ju i alla fall någonting att blogga om nu. och så var det ju faktiskt, en rolig kväll igår. dance dance dance liksom. precis som beach boys.