BIG MAJOR note to self

du kan inte gå in på platsbanken på julafton.
don't even think about it.

men det är ju för fan julafton!

det klagas på väggarna men i övrigt har det varit en fin julafton.
så gud jol å allt vad det heter, på er.

lite mer gta nu, kanske.

seventeen years

jag har varit hemslöjdarn senaste dagarna.
i förrgår spikade jag helt själv ihop resten av mitt nattduksbord och jublade för produktiviteten! jag var ju grym på det där.
sedan igår satte jag på nya örngott och tänkte dra fram symaskinen lite men då gick det för långt, kände jag.

så vi drog in på ratatat istället och svängde våra tår till något glas vin fast mest till ratatat, såklart.
och nu ska jag iväg och lära mig farmors norrländska bakningsrecept. how sweet is that! fast först ska jag borsta tänderna dock.

så jag gick upp

jag låg SJUKLIGT skönt idag när jag vaknade, ni vet, man bara känner på sig att ahhh jag kommer vakna helt olidligt perfekt idag.

vilket jag också skulle ha gjort, om det inte vore för att väggarna började dårskaka klockan åtta. i en halvtimme.

fuck you borr, fuck you.

cheers mate

det känns som vi närmar oss det här med timing igen när jag igår befann mig i åderbråcksåldern och idag blir väckt klockan sju av ett okänt nummer.
ett nummer som efter lite research var till ett ålderdomshem.

well, thank you.

snurra snurrsnurr

småkikar lite på fejjan, och småkikar lite på bloggar, och tänker fyfan och lyssnar på kent (!!!!!!!!) och vapen och ammunition och får flashback från när skivan var ny och pappa tillslut blev så galen att jag bara spelade den och en till att han önskade livet ur decibellerna. jag tyckte det var utmärkt downloadmusik till simsprylar på nätet.

och det här var inte alls det jag tänkte säga.
det jag tänkte säga var att varje gång jag kollar på past days får jag något äckligt i strupen och önskeser istället mig själv på en träveranda (alternativt i en lägenhet med knarrande golv och 180 centimeters fönster), lite bottleneck gitarr, vågigt hav och klippor med kanske gräs på. jag liksom känner, att jag är född i fel kommun.

kan inte tänka mig att jag är den enda (obs under 20) människan som blickar tillbaka och känner så, även fast det antagligen är så. för det här ska man väl tänka när man börjar närma sig åderbrocksåldern.

nästintill mystik!

inatt drömde jag en sinnessjukt läskig mardröm om zombies och innebrända människor. väl på fötter i vaket tillstånd kom jag på hur VERKLIGT rövläskigt det är med foundationflickorna. ni vet kategori...mörkorange.

jag vet inte riktigt parallellen mellan det här två. mer än att man hoppas att båda två inte finns på riktigt och att de fortfarande skrämmer brallorna av en även efter 19 års ålder.

fast vet ändå inte hur det ska länkas samman med drömmen riktigt.