put me to sleep If there's room beneath your feet

och ni som har gått förbi någon med vitt hår framstickandes under en svart mössa kanske vet hur det känns. eller kanske inte. hennes kappa är svart och händerna drar på en rullvagn, påsvagn, jag vet inte vad de heter. dem där. med hjul man stoppar mjölk i.

jag vet vem hon är. vad hon heter och vart hon bor.

och hon visste en gång i tiden hon med men just nu tittar vi båda istället bara rakt fram. jag för att det inte tjänar något till. jag skulle kunna ställa mig två centimeter i från och hon skulle inte reagera.
och hon för att det enda hon ser är en främling. det enda hon vet att jag är.

seventeen days to go

Trodde allvarligt talat att jag skulle slippa åldersnojan. Att dagen D som i TJUGOdagen skulle sitta rätt bra. Lagom gammal lagom ung och så vidare. Gå på gröna konsum. Helt själv. När jag vill. Det vill säga om det är öppet. Och så vidare. Ni vet, principen.

Och så bara för det, är det NÄSTAN så att jag skulle kunna ge min högra hand för att vara bloody seventeen igen.

Det är ju det som blir så sjukt. Kändes som nyss, typ igår, som jag såg krogens glory days på andra sidan staketet. Nu har jag passerat det med..TVÅ..ÅR.

Errrr. Vad hände där.

15 step

Det är konstigt det där. När icke inspirationen gör att man som mest sitter och bygger ett gigantiskt superhus i grått och grönt som får växa men aldrig spelas i. Samtidigt som hela livet får definieras i låtarna som ligger i "for now" listan. Simsgubbens liv mitt liv same shit different.....names.
Jag definierar mig själv i låtarna och låter det vara därefter och känner att jag trivs i mitt nya rum i min gamla lägenhet men skulle allra mest trivas någon annanstans. Där låtarna får bli mitt soundtrack istället för min definition.

Antar att det finns en skillnad där någonstans.

Lite pinsamt dock att, om man tittar på last.fm så skulle i så fall Paramore (fortfarande) vara..top notch. I mitt liv. Well let's add some few things. Some few songs. Vet dock inte hur friskt det är att loopa samma låtar om och om igen. Slutar alltid så.

2 atoms in a molecule

så sjukt otrött. så sjukt förkyld fast inte tillräckligt för att inte kunna bära möbler. igen och igen och igen. inte ens tillräckligt för att ta TEMPEN. shame.

skulle kunna lyssna på noah and the whale hela natten och tänka att allt är lite mer spännande än det egentligen.. är. though it's not. så klart.
kan också säga att jag inte lyssnar på erik hassle. men det vore en lögn. tycker vi boundar rent hårmässig han och jag. tror jag.

har TRE eventsinvites på facebook. känner mig lite populär. två KROCKAR tillochmed. och gud och gud, men faktiskt, tror att det överväger liiiite att gå klädd i potatissäck med motorsåg framför en säkert också helt fantastisk inflyttningsfest. men ja. hur som helst. måste lära mig prioritera. man kanske kan gå på båda?

pete yorn - policies

and yeh, enough antar jag.

I rather give my ego another push

är jag helt funtad som på riktigt googlar när solen går ner i umeå eller bara allvarligt rastlös?

god knows.

skulle kunna springa på väggarna för att se hur långt jag kommer. ungefär på den nivån är det.

jag och så världen och så september

det finns så mycket man kan konstatera idag.
som att det är september. som att jag är hemma från medelhavet lite brunare än när jag kom dit.
som att jag börjat lyssna för mycket paramore (nnghh e-m-b-a-r-r-a-s-s-i-n-g) och har lätt för att somna på flyg.

jag blir också ett monster när jag blir för hungrig. sinnena och logiken slutar funka, räknar ned mot slutet. i snap.

man skulle också kunna reflektera lite över om jag kommer hitta en sparkdräkt för vuxna. en helt absurd idé. men kunde scrubs jd kanske jag också kan.

sedan kan jag absolut konstatera att kaos och förvirring hör tiden till, tydligen. men att de ska till att brinna i mellangärdet känns lite overwhelming.
tur att det är september. hatar mörkret men ser fram emot sockor och halsdukar. once again.