and if i stop then tell me just what will I do

jag hann ha min precious bike i en och en halv månad. sen tog de honom. nu ligger han med all säkerhet brutalt misshandlad i väsbyån alternativt tillsammans med sjuttonhundra andra krakar på ett flak någonstans längst e4:an. jäveln hade till och med lämnat kvar det uppknipsade låset. fyfan. det kändes som att lämna kvar ett avhugget öra eller så. ett bevis på att han finns där ute men inte hos mig. åh. ni skulle bara hört all världens fula tankar jag tänkte på väg hem från station.
att om jag sett de två på håll, bike med tjuven, skulle sulat iväg något kanske vattenflaskan, och träffat illbitingen i bakhuvudet så hårt att nacken blev konkav. eller kanske sprungit ikapp med mina hyperfast superlegs och rammat in de i sidan. brutalt drämt till de som farfar lärt mig hur man ska. och så skulle vi vara tillsammans igen. me and bike.

i övrigt annars är det varmt ute nu. har varit ett tag. jag trivs.

och om fyra dagar gör vi galways gator osäkra. det kommer bli fab.

but you know, I really wish for bike to come back.