old boy

igår cyklade jag hem i vargatimmen, eller vad man nu brukar säga. den där timmen mellan natt och dag. tre och fyra. det var öde på stationen i vilket fall som helst.

det är roligt hur formuleringarna frodas som allra bäst då, och sen är putsväck lagom till frukostmackan. men det visste jag väl i och för sig redan när jag flåsade mig uppför blåa bron. messingen såg ut som något förfallet byggsamhälle i polen. no difference from day time, egentligen. men med tystnaden som bara kan komma från en natt då bara fåglarna är vakna blir allt annat så markerat.