Det här känns bra

Mina nycklar är borta. Spårlöst försvunna skulle jag kalla det.
Jag har visserligen inte tittat efter så bövelens noga men de ligger vad jag antar inte i någon av väskorna, fickorna eller nyckelskåpet.
Och det ligger inte hos fredde och där är jag nu.

Vilket bildar ett litet problem.

Jag kan inte gå härifrån.

För till saken hör att jag inte kan höra om någon är hemma eller dylikt för eftersom jag, ja JAG av de som fnyser mest, blev haffad av en sån där jagsäljernågonting-man som luktade sourcream & onion, och jag lovade mig dyrt och heligt att aldrig gå ensam på centrum igen, är mitt simkort till telefonen nu inaktivt.
så jag är sort of..trapped.

Det skulle ju förstårs vara en poäng att gå hem och helt enkelt kika efter. Försöka norpa till sig ett nytt simkort från brevlådan, eller liknande.Mmen då återstår ändå faktumet att jag är fast utomhos om det inte fungerar. Och ärligt talart hörni, så vette tusan hur sugen jag är på att lalla runt nio timmar utomhos idag, all by myself som Celine Dion skulle tjutit.

Så vänner, om ni läser. Ring mig. Tänke jag säga.

Innan jag kom på att det ju inte går, ha ha ha.
Problemlösning blir det nu.