ribban är lagd fast den borde ligga högre

nu har jag börjat söka jobb. (!?!?!)
och nu har jag sagt det.

och nu tänker jag säga att jag antagligen inte kommer stå ut en sekund på ett jobb om jag inte har en plan på vad jag jobbar för.

typ såhär.
jag jobbar inte för att köpa ny skor.
jag har redan skor.
även fast skor, tycker man ju om. och det är ju i och för sig aldrig fel att ha råd med dem heller,
men

anledning till att jag jobbar är ju egentligen för att stockholmsvintern helt enkelt frammanar jättejätte sura uppstötningar.
man slaskar bort här. simply as that.
det vill säga, jobb equals pengar som gör det möjligt att byta tapeter ett tag.

och jag måste verkligen byta tapeter ett tag.
förstår ni det?

sen är frågan om jag själv förstår det.
förnärvarande låter jag mest som bikaraktären i en sågad moodyssonskildring. eller prisad, det vill säga desto mer miserabel ju mer getingar men, get a grip, så miserabel är jag inte. någon måtta får det liksom vara.

hur som helst. kontentan av poängen är väl antagligen att jag alltså inte förstår att jag måste rycka arslet ur vagnen och börja producera lemonad, bygga bordet, skaffa skylt och midjeväska.
själva frågan vart man ska ta vägen for real remainar, men det är ju den roliga biten av det hela. kind of.

mrhfr.

så nu letar jag helt enkelt efter bären till saften. men hoppas mirakulöst fortfarande på att pengarna ska regna ner en solig decemberdag runt frukosttid (eller kontinuerligt fram till dess) och sedan kan jag ta mitt pick å pack å sticka iväg en stund i januari. så sådärja då var det sagt. vad tycker ni? låter som en bra idé, tycker jag.

dripdrop.