Roll away your stone I will roll away mine

Nu tänker jag göra något jag aldrig gjort här förut! Hör på maken. Jag tänker länka något som fröken löwengrip också länkade på till sin blogg. Ja där ser ni! Ibland blir det så här.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12885832

Det där länkade hon och se så nu, tryck där och så tänker ni säkert som jag att jävla manipulationssamhälle vad blir man inmatad med egentligen? Eller så tänker ni det inte vad vet jag.

En annan sak jag annars har tjatat om, kanske inte här men för alla andra som måste lyssna på när jag faktiskt pratar irl också (can you imagine!) är Beyoncés uppträdande på EMA. VILKEN KVINNA! Skulle jag vilja säga. Rrrraowrs. Hon bär upp den där dräkt..klänning..vad det nu var bättre än någon Katy Perry någonsin kan göra.

Men det är bara vad jag säger.
Ja herregud hörrni, vad är det här. Först och främst uppdaterar jag lika mycket som en..ja som en som inte har någon blogg överhuvudtaget - SEN släpper jag den här bomben. Skriver om såna här grejer. Up to date grejer. Gud flickor och pojkar suck it in. Det händer inte så ofta det.

Skyller på P3 åh man blir så aware of saker när man håller sig till Public Service.

dear oh dear

ja herregud, måste lära mig sluta få så obsessiva cravings för saker. kan inte vara nyttigt i längden.

nu vill jag nämligen på fullt allvar ha en..hund.

är jag tio år eller vad då?

25 oktober

15 step 15 step 15 step 15 step 15 step i alla former storlekar och utformningar jag tröttnar ALDRIG. loop loop loop.

idag fyller jag tjugo.

hejp!

tror inte jag är riktigt frisk

skrattade först högt åt det här.








sedan print screenade jag det klippte in det i paint och sparade det på datorn.

put me to sleep If there's room beneath your feet

och ni som har gått förbi någon med vitt hår framstickandes under en svart mössa kanske vet hur det känns. eller kanske inte. hennes kappa är svart och händerna drar på en rullvagn, påsvagn, jag vet inte vad de heter. dem där. med hjul man stoppar mjölk i.

jag vet vem hon är. vad hon heter och vart hon bor.

och hon visste en gång i tiden hon med men just nu tittar vi båda istället bara rakt fram. jag för att det inte tjänar något till. jag skulle kunna ställa mig två centimeter i från och hon skulle inte reagera.
och hon för att det enda hon ser är en främling. det enda hon vet att jag är.

seventeen days to go

Trodde allvarligt talat att jag skulle slippa åldersnojan. Att dagen D som i TJUGOdagen skulle sitta rätt bra. Lagom gammal lagom ung och så vidare. Gå på gröna konsum. Helt själv. När jag vill. Det vill säga om det är öppet. Och så vidare. Ni vet, principen.

Och så bara för det, är det NÄSTAN så att jag skulle kunna ge min högra hand för att vara bloody seventeen igen.

Det är ju det som blir så sjukt. Kändes som nyss, typ igår, som jag såg krogens glory days på andra sidan staketet. Nu har jag passerat det med..TVÅ..ÅR.

Errrr. Vad hände där.

15 step

Det är konstigt det där. När icke inspirationen gör att man som mest sitter och bygger ett gigantiskt superhus i grått och grönt som får växa men aldrig spelas i. Samtidigt som hela livet får definieras i låtarna som ligger i "for now" listan. Simsgubbens liv mitt liv same shit different.....names.
Jag definierar mig själv i låtarna och låter det vara därefter och känner att jag trivs i mitt nya rum i min gamla lägenhet men skulle allra mest trivas någon annanstans. Där låtarna får bli mitt soundtrack istället för min definition.

Antar att det finns en skillnad där någonstans.

Lite pinsamt dock att, om man tittar på last.fm så skulle i så fall Paramore (fortfarande) vara..top notch. I mitt liv. Well let's add some few things. Some few songs. Vet dock inte hur friskt det är att loopa samma låtar om och om igen. Slutar alltid så.