BIG MAJOR note to self

du kan inte gå in på platsbanken på julafton.
don't even think about it.

men det är ju för fan julafton!

det klagas på väggarna men i övrigt har det varit en fin julafton.
så gud jol å allt vad det heter, på er.

lite mer gta nu, kanske.

seventeen years

jag har varit hemslöjdarn senaste dagarna.
i förrgår spikade jag helt själv ihop resten av mitt nattduksbord och jublade för produktiviteten! jag var ju grym på det där.
sedan igår satte jag på nya örngott och tänkte dra fram symaskinen lite men då gick det för långt, kände jag.

så vi drog in på ratatat istället och svängde våra tår till något glas vin fast mest till ratatat, såklart.
och nu ska jag iväg och lära mig farmors norrländska bakningsrecept. how sweet is that! fast först ska jag borsta tänderna dock.

så jag gick upp

jag låg SJUKLIGT skönt idag när jag vaknade, ni vet, man bara känner på sig att ahhh jag kommer vakna helt olidligt perfekt idag.

vilket jag också skulle ha gjort, om det inte vore för att väggarna började dårskaka klockan åtta. i en halvtimme.

fuck you borr, fuck you.

cheers mate

det känns som vi närmar oss det här med timing igen när jag igår befann mig i åderbråcksåldern och idag blir väckt klockan sju av ett okänt nummer.
ett nummer som efter lite research var till ett ålderdomshem.

well, thank you.

snurra snurrsnurr

småkikar lite på fejjan, och småkikar lite på bloggar, och tänker fyfan och lyssnar på kent (!!!!!!!!) och vapen och ammunition och får flashback från när skivan var ny och pappa tillslut blev så galen att jag bara spelade den och en till att han önskade livet ur decibellerna. jag tyckte det var utmärkt downloadmusik till simsprylar på nätet.

och det här var inte alls det jag tänkte säga.
det jag tänkte säga var att varje gång jag kollar på past days får jag något äckligt i strupen och önskeser istället mig själv på en träveranda (alternativt i en lägenhet med knarrande golv och 180 centimeters fönster), lite bottleneck gitarr, vågigt hav och klippor med kanske gräs på. jag liksom känner, att jag är född i fel kommun.

kan inte tänka mig att jag är den enda (obs under 20) människan som blickar tillbaka och känner så, även fast det antagligen är så. för det här ska man väl tänka när man börjar närma sig åderbrocksåldern.

nästintill mystik!

inatt drömde jag en sinnessjukt läskig mardröm om zombies och innebrända människor. väl på fötter i vaket tillstånd kom jag på hur VERKLIGT rövläskigt det är med foundationflickorna. ni vet kategori...mörkorange.

jag vet inte riktigt parallellen mellan det här två. mer än att man hoppas att båda två inte finns på riktigt och att de fortfarande skrämmer brallorna av en även efter 19 års ålder.

fast vet ändå inte hur det ska länkas samman med drömmen riktigt.

timing strikes back

alltså det här är helt sjukt! nu slog jag på det igen!

det här med timing

när man är sjuk så, som ni säkert vet, råkar man för det mesta på repriser. först den man såg igår eftermiddag som visas igen på morgonen och senare den som visas under dagen visas såklart senare under natten.
idag har jag råkat slå på två repriser av guds hus på kanal åtta. fråga mig inte varför, I blame the remote, men hur som helst, bara därför, är såklart någon som gick på min religion förra året med. i programmet.
å man ba, what.
the.
odds.

uppehåll

vinterkräksjukan mer eller mindre.
förut mer, nu mindre.

spring!

min första tanke var att skriva något om kate beckinsale men jag ångrade mig och tur var väl det för nu får ni det här istället! way more intresting.

you forgot to mention the straw

jag är inte jättemycket för att blogga mitt i natten men nu satt jag faktiskt här i stundens hetta och då kunde jag ju inte riktigt låta bli. när dessutom harry the man tjöt sin melodramatiska melodi från mobilen några sekunder senare var det liksom som ett sign from someone out of my radar. det där är säkert en vimmelkantig fredrik som hittat ytterligare glögglas i på någon filial i jönköping tänkte jag visserligen, och utan att mena att det är något fel med det.

bara att det inte var någon fredrik i jönköpingsfilialen.

"Tja aicha! Tack för maten, klädderna o saften samt tavlan m m. Det gjorde mig glad. Funderat klart o ett fastbeslut nej. Carlnert"

det som förbryllar mig mest är inte det okända numret utan faktumet att han/hon tack för saften. vilken saft, undrar jag.

igår var det november men inte idag inte

idag är det den första december och snön har försvunnit och blivit äckelgrusig som den är större delen av året i la sueca men idag är det okej för ni vet, jag skriver ett inlägg. håhåhå! som lilla julafton nästan.

som update ytterligare ett neggosvar från ett jobb men å andra sidan ett erbjudande om ett annat i samma veva men jag känner att, jag tar reda på lite annat först. hur det nu går.

annars beslutsångest för om det är värt det eller inte ni vet, det är ju så bra som man har det varför vända upp och ner på hormonerna, men å andra sidan varför inte.
jag vet inte.
så säger jag.
jag vet inte.
i vilket fall som helst ger det mig samma känsla av att få nekande på nekande från den lilla lyckliga bubblan kallad arbetslivet som att fundera över det där. ni vet det otillräckliga.

nu ska jag gå och träna för att svettas bort den känslan.
sen ska jag äta pepparkakor med mina vänner.