April, april

För att inte linda in det massa fula intetsägande formuleringar så tänkte jag vara hyfsat bokstavlig och påstå att livet suger lite nu. Klockan är halv tre och jag kan inte sova. Min nacke har träningsvärk i en del som jag inte visste fanns, det finns så många symptom att få hypokondri över.

Möjligt blir det här sista kapitlet, rent av sista sidan för den här gången. Vore ju onekligen lite tråkigt att avsluta det på det här sättet, visserligen, men alla böcker slutar inte värdigt.

Vi får hoppas att nästa gör det. Seså.

Puss tack för en trevlig tid och att ni har varit med mig!
Sevenlittlemonkey is over and ooooout.

men man blir i alla fall vacker

åt en morot. en stor. en rå.

om ni inte ser mig i uppsala imorn är det för att jag dött.

älskar korsallergier!
gör livet så spännande!

I have to celebrate you, baby, I have to praise you like I should

AMAAAZING! Nu ska jag berätta något för er. Hörrni. Den här bloggen har lyckats hänga med i TVÅ år nu. Fattar ni! TVÅ ÅR!
Borde ha haft kalas den artonde eller vad det var, attans. Hissat ballonger och ätit tårta.

Oooh I so did it mentally.

Annars kan vi säga såhär att jag firade det igår natt genom att sparka igång min gamla dator. Det var också helt AMAAAZING kan jag säga er. Den startade. Typ. Jag satt till halv fyra (skojar inte) och läste igenom alla andra sidor, de som jag inte skrev här, har å andra sidan inte skrivit så mycket här (också vilken tur skulle man kunna säga). Det känns bra att jag kom till en punkt att jag blev fysiskt illamående av det jag skrev.
Fy fan. Inte bara av hur man lät som femtonåring och att man också faktiskt, håll hårt i hatten, publicerade det, gudars, utan för att jag slussades tillbaka. Jag gick första året i gymnasiet all over again. Och sedan gick jag andra. Men allra mest gick jag första och eftersmaken från det året är så jävla besk att förträngning tamejfan har varit nödvändig. Upptäckte jag.


Egentligen borde jag stänga ner här också. Börja på det där nya kapiiitlet. Tjohej det kommer nog också ska ni se. Måste. Bara. Orka. Vända. Blad.

all swallowed in their coats with scarves of red tied 'round their throats

Det känns så jäkla STABILT att så fort stressen rundar husknuten, istället för att kubba utav bara helvete, blir jag lika paralyserad som när jag blir WWE - attackerad av Sara. Alltså. Strandad. Stående. Som en gigantisk hippopotamus. På alla fyra eller kanske på rygg med benen i luften och det enda folk kan göra är att peta, typ försöka välta tillbaks mig. SÅ blir jag.
SÅ är jag nu. All struktureringförmåga är som bortblåst. Det som inte är så roligt överväger det som faktiskt är roligt och jag hejochhå, överkonsumerar kaffe och digestivekex. Och äpplen.

Vem blir så stressad? Egentligen? Hör ni, jag får SÖMNSVÅRIGHETER. Jag pratar högt med mig själv för mig själv för andra typ, jättehögt, överdriver inte. Jag sover tio timmar och vaknar urless och sedan sover jag fem och märker ingen skillnad. Saker och ting är egentligen inte svåra. De blir bara för jobbiga när de blir för många. Kanske har jag övergått i något slags konstant hippopopo-mode. Jag minns när man sa att tre skoldagar i veckan, hur bra det skulle kännas.
Nu får jag hjärtklappning. Skojar inte. Jag känner mig femtio år äldre.

Kanske är det engagemanget. Ointresset. Det där att man behöver ju riktigtriktigt faktiskt inte och då..känns det hela väldigt onödigt.

Men det makear inte riktigt sense för halvkul..kul...är det väl. Ju. Brutalt. Åh. Äh. Ja vet int ja. Kadunk kadunk kadunk. Kan aldrig slappna av.

rim annan sommar efter

Nä vi skriver inte så mycket här inte. Det är lite som det är. Man drömmer argt. Man vaknar arg. Man vill inte vara arg. Man säger min mage gör ont om jag dricker saker som är roliga. Folk säger jaha. Imorrn ska jag bli bakis. Så säger de.


Och då vill jag ta fram en liten hammare och hamra ner de i jorden och sedan gå därifrån.

Faaast det gör man ju inte. Har aldrig hammare på fickan. Tur tur tur.

note to self nr 2389179

*hatar folk som fullt seriöst säger att de "sitter och myser"
*gör fula tatueringar utan att fatta att de är fula

och kanske lurar jag mig själv och kanske minns jag nåt från länge sen

beroende av p3. det kunde man ju inte tro. public serviceradio!
eller så kanske man visst kunde tro det. typ konstatera att det är helt i sin ordning. surprise non.

fick mejl om återrekrytering. ööahuhhahh. slutade ju nyss. julafton på torsdag. måste man bestämma sig nu?

lyssnar på svensk musik och tänker att fan stackars er som inte tycker att det är bra.

snö ute. jättebra.

mycket snö i umeå? vem. vet.

kanske ska säga göteborgsk musik istället för svensk. det är ju bara dem och skåningarna som egentligen presterar. nämn ett bra band från stockholm liksom. nä juste. världshistoriens tråkigaste stad. kanske därför inget görs här. drömmarna sträcker sig inte längre än betongsvampen gör.

och hörrni vem gjorde den tråkiga filmen new moon förresten?

mitt rum är stökigt och nu ska det bli stökigare. hej jylklappsinslagning.

mm. jag tänker för mycket va?